|
Första intrycket på Ares var fin och
vacker att se på, men var han tam då? Japp, det var han. Jag brukte
ingen tid alls för att han skulle tycka om mig och lita på mig. Efter att han flyttade in första dagen så
fick han lov att sitta på våra axlar hela kvällen. Nästa steg var
att hälsa på jente-flocken vilket gick väldigt bra. Efter 10 minuter
så var det ingen som brydde sig om honom längre och han kunde göra vad
han ville i deras bur. Jag lät han vara hos tjejerna i en timme, så skulle jag hämta honom för att se om han
hade glömt bort mig. När
jag öppnade buret till jenterna, så stack det fram ett litet huvud som
också ville ut och hälsa på den stora handen, så han fick bli med ut.
Bara par timmar senare så har Astrix och Tristan acceterat honom.
Lättare kan det inte bli. Här kan ni se en egen sida på Ares kullsyskon
(Evita's kull nr. 1).
Ares är klart min dotters favorit-råtta. Hon
pratar om honom hela tiden. Ingen förstår ju att det kan vara en råtta.
Ares har lidit med luftvägarna sen han var ung, men
såg intet ut att ha haft mycket besvär med det. Mot slutet blev det allt
för illa och jag beslöt att avliva honom. Han är saknad av oss. Han blev
den äldsta hannråttan som bott hos mig.
Sista bildet av Ares innan vi åkte till
veterinären. Han var trygg i mina armar och stark ända mot slutet.
Dina gamla kompisar Astrix och Tristan väntar dig.
|
